Fyra månader efter Tomas har brutit nacken under en hockeytackling säger han så här i programmet ”En andra chans” på SVT1:
”De som kan gå tänker inte: Fan att jag inte kan flyga eller att jag inte kan andas under vatten. De accepterar det och fokuserar på det de kan göra. Det blir samma sak för mig. Jag kan inte gå men får ta det jag har.”
Tomas säger allt, så enkelt och självklart. Vad gör det till för nytta att tänka på saker man inte kan göra? När det finns så mycket annat här i livet man kan göra? När en 21-årig kille, som bröt hacken när han gjorde det han älskade som mest – spelade ishockey, säger en sådan sak bara fyra månader efter olyckan kan inte uttryckas på något annat sätt än beundransvärt. Jag hoppas alla får sig en tankeställare och tar till sig det.
För övrigt är jag dunder förkyld och har lovat att hålla i en fyra timmars lång föreläsning i Sundsvall på onsdag nästa vecka. Chefen frågade först om jag kunde hålla i en en timmes föreläsning och tänkte – visst det är inga problem. Och efter att ha lovat detta pratar jag med anordnaren som beskriver att det är en hel utbildningsdag… dags att arbeta på vad jag ska fylla ut under fyra timmar – min story + ryggmärgsskada + hjälpmedel + utbildning/jobb + Spinalis… måste bli frisk… om slemmet går ner i lungorna blir det problem eftersom jag inte kan hosta upp det…
Tänk positivt Yasmin! Det ska bli spännande i alla fall, jag tycker alltid det är kul att träffa nya människor och dela med mig av mina erfarenheter.
Jag kan inte flyga, andas under vatten, dansa eller gå, och inte att förglömma sjunga 😉 men jag kan uttrycka mig i skrift och tala inför en stor publik. Och det mina vänner ger mig mer än vad ni kan ana.
