Hösten 1999 skulle jag börja på dansgymnasium, men på sommaren hände det otänkbara – jag bröt nacken i en dykolycka och blev förlamad.
Till en början handlade det om att bara överleva. Sedan kom det svåra – att återta livet.
Jag berättar om hur jag har burit mig åt för att omsätta traumat till konstruktiva krafter som strävar framåt.
”Danskläderna jag bar på min sista danslektion ligger nedknölade i en plastpåse. De stinker av unken svett och instängd kartong – och källare, efter tio år i en plastpåse.
Så fort jag sluter ögonen för att känna in danskroppen känns det som om det vore igår jag dansade. Jag öppnar ögonen och inser att jag måste lämna det förflutna, min historia, bakom mig. Den totala kontrollen över varje liten muskel i kroppen är försvunnen. Min kropp är fängslad. Jag är fängslad i min kropp. Jag kan inte längre fly in i och iväg med kroppen. Jag måste välja om jag ska stanna kvar och begränsa mig själv i tanken – eller låta tanken få oändlig flykt.”
Föreläsningen är 1,5 timme lång med paus.
”Jag älskar när jobbet bjuder på nya möjligheter. Förra tisdagen var det internationella flickdagen och utmärkta Tjejjouren i Sundsvall körde Girlpowerfestival hela dagen. Hurra sa jag och tog med mig medieeleverna på föreläsningar och Workshops. En av de som gjorde absolut mest avtryck under dagen var Yasmin Nilsson som föreläste om hur hennes liv förändrades när hon bröt nacken precis innan hon skulle börja på dansgymnasium. En fängslande historia som verkligen berörde. Köpte hennes bok direkt efter och sträckläste den sedan under onsdagen. Rekommenderas mycket varmt.” – Sofia Hård (deltagare)
”Vi har precis fått tillbaka enkäterna från Girlpowerfestivalen och du har fått superfin respons från både lärare och elever som lyssnade på din föreläsning!” – Tjejjouren Skogsrå (arrangör)
